Den 1 juni i år, så uppdaterades arbetsmiljöverkets nya regler gällande arbetsanpassning; (AFS 2020:5). Föreskrifterna har ett tydligare fokus på de arbetslivs- och arbetsplatsinriktade insatserna, det vill säga, de delar som arbetsgivaren rår över.
Men vad är egentligen arbetsanpassning specifikt?
Det systematiska arbetsmiljöarbetet är grunden för att förebygga ohälsa och olycksfall och skapa en tillfredsställande arbetsmiljö för alla. Ibland räcker inte det. Då behöver arbetsgivaren arbeta med arbetsanpassningar för enskilda medarbetare. Som arbetsgivare är du skyldig att fortlöpande se över om någon har behov av anpassning, att ha rutiner för hur nu ni skall arbeta vidare om det kommer fram information om att det finns ett behov av arbetsanpassning. För dig som chef är det viktigt att testa olika arbetsanpassningar, utvärdera efter en tid och justera om det behövs. Med tidiga arbetsanpassningar kan man ta tillvara på arbetsförmåga och minska risk för ohälsa och sjukfrånvaro. Självklart ska även medarbetaren som detta berör ha möjlighet att medverka i hela processen kring dennes arbetsanpassning. Exempelvis kan arbetsanpassningar handla om:
• En socialsekreterare som under en period arbetar mer med utvecklingsfrågor för att minska mängden klientkontakter.
• En lärare som under en period inte är mentor.
• En administratör som får arbeta hemifrån.
• En handläggare som får ergonomiska hjälpmedel som exempelvis en ståmatta eller ett underarmsstöd.
• En bussförare som får en ergonomiskt utformad och anpassningsbar förarstol.
• En undersköterska som får annat schema för att undvika långa pass.
• Ett sjukvårdsbiträde som inte behöver utföra tunga lyft.
Detta innebär dock inte att arbetsgivarens ansvar för rehabilitering har slopats. Bestämmelserna om rehabilitering finns i socialförsäkringsbalken och innebär bland annat att arbetsgivaren i vissa fall ska ta fram en plan för återgång i arbete.
De gamla föreskrifterna om arbetsanpassning och rehabilitering var från 1994 och behövde göras om och uppdateras, så en viktig förändring är att den nya föreskriften enbart fokuserar på arbetsanpassning och inte rehabilitering. Med denna åtgärd vill man förtydliga reglerna och även trycka på att arbetsanpassning handlar om åtgärder i den fysiska, organisatoriska och sociala arbetsmiljön.